Att vi började kalla kattungarna för de sju små dvärgarna beror just på att de är sju till antalet. Ett tag var vi inne på att de skulle namnges efter dem oxå, men vi insåg att alla namn inte passade in...så nu kallas de bara för de sju små dvärgarna, men namnen de fått är med biltema - vad annars i den här familjen :)
De små har haft en social dag, helt emot vad jag önskat. Efter en natts jobb hade jag uppskattat lite lugn o ro, men den har kommit först nu! Nu kan jag ju inte sova, då somnar jag aldrig ikväll... De har klättrat, kelat, bitit, kelat lite till, för att bara till slut somna i mitt knä... Mysigt?! Ja visst, men ibland blir det mycket med sju stycken :)
Efter att hundarna fått en lång eftermiddagspromenad var det tre små som villigt mötte oss i dörren, det är då man önskar att man har tre händer att kunna tillgodose allas behov av lite gos.Men det är trevligt att de ändå har lite samma beteende som mamman o pappan, som gärna kommer o möter oss i dörren - speciellt pappa katt, vår Katten Gustav!
Över lag är de sociala, men jag önskar innerligt att de slutar skrika när de är själva på lådan! Då vill de ha sällskap, men det är inte roligt att stå o titta på dem när de gör sina behov o jag är glad för de tillfällen då mamman ställer upp då hennes ungar skriker. Oftast är de inte själva i lådan utan har något syskon med sig, men de gånger de är det så är det som om de väntar in att man ska komma innan de kan göra nåt... Fast än har de fyra veckor till på sig att bli självständiga!
Just för stunden ser det ut så här:
